Ingrid

Att bli gammal upplevs naturligtvis olika beroende på vem man frågar. Sedan har varje person ofta olika förutsättningar av fysisk-/psykisk karaktär. Ytterliggare har äldre personer dålig status i vårt samhälle. De har gjort sitt, de är förbrukade och “kostar” nu enbart pengar, trots att de ofta får betala rejält för den hjälp de behöver. Det är tragiskt att de som kämpade hårt för att ge oss goda förutsättningar i livet, nu inte räknas. Som tur är finns det eldsjälar inom äldrevården som älskar sitt jobb och som gör att de äldre får en värdig ålderdom. Åtminstone en del.

Tyvärr tillhör antagligen Sverige en rätt liten grupp av länder, där äldre har en hyfsad situation, och inte helt lämnas vind för våg! Jag lyssnande på en väldigt intressant dokumentär om Lettlands utveckling sedan frigörelsen för snart 20 år sedan: Lettland – drömmen som gick i kras. En av de bättre dokumentärer jag lyssnat på under senare tid. Jag har ju personlig erfarenhet från Lettland och känner några personer som försöker överleva den ekonomiska krisen. En liten sekvens högg speciellt tag i mig: en kvinna, 69, som jobbat som ekonom, frågade journalisten om han kunde köpa en brödlimpa åt henne. Hon ställde upp på att intervjuas. Hon hade kunnat leva hyfsat som pensionär, men nu, efter alla nerdragningar av pensioner, höjda priser för medicin, med mera, räckte hennes pengar två dagar efter att hon betalt sin hyra, och hon tvingas numera att tigga. Detta händer 40 mil österut från välmående Sverige, i den vackra kuststaden Liepaja!

Getting old can be a risky adventure, often depending on personal circumstances, physical-/mental status etcetera, but also on how society look upon the older and how the welfare works.