Sven.
När jag kommer hem från jobbet möts jag oftast av denna syn: Sven som spanar ut i världen. När jag sedan öppnar dörren är de båda där och välkomnar, d v s även Alexis. Det är för mig “sweet love”, precis om den legendariska artisten Anita Baker sjöng redan på 80-talet!
Sweet love is what I experience each day I come home from work, by my adorable cats!
Och min sweet love, Snusen, finns inte längre. Han fick somna in den 30 sept i år. Han blev 15 år. Och jag saknar honom varje dag. När han mötte upp vid dörren, när han sov med mig under täcket, alla hans rutiner… Kan fortfarande höra när han tassar runt, fast han inte finns kvar.
En mycket fin bild!
/M
Tack Malin! Jag skaffade husdjur ganska nyligen, så jag har “sluppit” det tragiska att förlora en sådan familjemedlem! Dock kommer jag ihåg hur jobbigt det var när först Alexis och senare Sven blev allvarligt sjuka, och se hur de led. Lyckligtvis gick det att åtgärda efter att ha grävt ett djupt hål i plånboken!
God fortsättning på 2012!
/Rune
Vi trodde vi skulle förlora honom i december 2010, men den gången gick han att rädda efter en natt på djursjukhuset med kaliumdropp och han fick finnas kvar hos oss så pass länge som till september 2011. Vi är glada att vi fick den extra tiden. Det gick liksom inte längre och han var ju ändå 15 år.
Funderar på en devon rex igen… oemotståndligt att titta på “bebisar”.
God fortsättning önskar jag dig också!
Ja, 15 år är bra för en katt! Mina är huskatter. Har dålig koll på raskatter, men det kan kanske vara ett alternativ i framtiden.